Att kunna andas lättare..

..är som att be någon puma in luft i lungorna, att ha någon som verkligen vill ha en vid liv, och att man vet om det, och även känner av det. Det finaste med den känslan är att den är svår att ta död på. Att livet skulle kännas så här lätt är ett under för mig. Att kunna vakna på morgonen och faktiskt VILL gå upp, istället för att ligga i sängen hela dagen och låta den bara gå. Jag har mål i livet nu. Det finns hopp och det finns något där framme som gör att jag verkligen vill dit.

Att det skulle ändras så pass fort är helt underbart, trodde aldrig att jag skulle komma upp ur gropen, orka riva av mig banden som höll mig runt benen som drog ner mig varje gång jag kom upp ur den förbannade gropen. Att orken har kommit tillbaka är nog kanske det bästa som hänt mig, Du är det bästa som hänt mig. Trodde aldrig att det skulle bli så här jävla bra som det har blivit nu! Fantastiskt.

 

När jag ser tillbaka under de tidigare åren som gått nu så har det hänt så jävla mycket skit i livet att man knappt trodde att jag skulle överleva det. Eller JAG trodde inte det i alla fall. Hade helt tappat hoppet, sket i vad fan som hände med mig, bara man kände sig levande. Bara man såg att man levde på ett eller annat sätt.

Men nu har livet fått färg igen, jag ser ingenting i grått längre. Är det så här det känns att leva? Eller är det nu jag har dött och hamnat på en bättre plats? Jag vet knappt skillnaden på ut eller in, upp eller ner, hit eller dit. Men jag vet att det är på rätt väg i alla fall. Hoppet lever nu, hoppet om att jag kommer att lyckas! Att jag kanske vill bli gammal nu, att jag kanske inte kommer att dö ensam längre. Ljuset sprider sig i kroppen på mig, och ja.. Man kan inte säga det för många gånger, det är kanske så här lycka känns, så ska jag leva på det för resten av mitt liv.

 

Älskar Dig