Liv.

Ligger i sängen och ser Jeff sitta och knappa på datorn mellan hyllornas lådor. Ligger mest och tänker på att man kan nog inte få det så mycket bättre än vad jag har det nu. Total lycka! Vad fan hände med min ångest? Den som alltid var så närvarande förr. Gjorde sig påmind. Konstigt. Känner mig både lättad och rädd. Tänk när jag får mitt nästa anfall, hur stark kommer den att vara då? Hm. Struntar i det mer och mer för varje dag som går. Känns allt lättare att leva, det är alltså så här det känns! Och åh så underbart det är! Vill inte byta ut det för allt i världen.
Vi är en bra familj. Detta är min familj.